/

Aug. 31, 2013

Idag mår jag förhållandevis bättre. Det känns som det i alla fall. Så jag hoppas för Gud att det faktiskt går åt rätt håll nu igen och att jag inte alls vaknar upp med en jättestor klump i halsen i morgon bitti också.

Idag har jag i alla fall umgåtts med min fantastiska vän Sara som dessutom är kurator. Det känns helt fantastiskt att ha en vän som är just det, speciellt när saker och ting blir knöliga. Jag pratade med Sara om allt jag kände, hur jag mådde och så. Och eftersom att hon är kurator ger hon mig för det mesta svar på allt, samt har även rätt i det mesta. Sara vet ju hur otroligt mycket jag växt som människa, samt allting jag gott igenom och så vidare. Och hon kunde inte tänka sig att det skulle kunna vara något annat än mensen som spökade med dess hormoner just på grund av det.

Jag var orolig över att jag inte skulle komma tillbaka till att fortsätta vara den där tjejen jag blivit! Ni vet hon som mår jättebra, är glad, sprallig, har bra självförtroende och självkänsla samt är väldigt säker i sig själv. Jag hoppas att jag kommer tillbaka dit väldigt snart! Sara kunde ju till och med lova mig att jag snart skulle bli den Cicki igen och det vore ju extra fult av henne som vän att ljuga för mig.😉

/

Feeling different

Jag har hamnat i en period den senaste veckan då jag går runt med en ständig klump i halsen, nedstämdhet som känns i varenda centimeter av min kropp och nästan ständigt nära till tårar. En typisk fas där jag inte kan sätta fingret på vad det är som orsakar detta. ''Det är ju ingenting egentligen!!!'', varvas med ''Fan det är tusen saker som är fel!'' Realismen versus... den som aldrig blir nöjd? Eller något liknande? Men detta är ändå bland det värsta som finns. Att dagligen vakna upp med lite ångest, för att sedan gå utanför dörren med pust och stön och för att slutligen ha svårt att somna för att tankarna spelar crocket med mitt huvud. Det är inte heller det att jag tillåter mig att må såhär utan jag kör på som vanligt med en miljon bollar i luften och fullt fokus på både skola, jobb och träning. Jag får samtidigt så dåligt samvete att jag går runt och mår som jag mår när jag egentligen inte behöver göra det. Visst har det skett saker denna senaste månad som får mig ledsen men det är ingenting som blir bättre av att gå runt och vara ledsen över dagligen - 24 timmar om dygnet. Och varför är jag såhär just precis nu, när min födelsedag, jobb & språkresa är framför mig, solen skiner dagligen trots att de tråkiga kalla månaderna är på ingång? I don't get it! Är det någon därute som möjligen känner igen sig?! Jag vill bli den vanliga Cicki igen som sprudlar av positiv energi och den här gången är det jag som behöver er hjälp. <3 
/

When I make a big deal out of things, it's because I care.

Ridningen idag tyckte jag tråkigt nog inte alls gick bra. Men detta måste ju varit på grund av att jag för tillfället är lite smått deprimerad för Annika tyckte att jag gjorde bättre ifrån mig jämfört med gången innan och att det bara går bättre och bättre. Och det är ju bra. Men det hade känts MYCKET bättre om jag själv hade samma uppfattning. Men men.. Man kan inte alltid må prima ballerina. Man måste ju må dåligt för att kunna uppskatta det bra och så vidare och så vidare. Idag travade vi och gjorde balansövningen igen sedan gick vi även ett par nya banor. Och visst, jag kände att både travet och balansövningen gick asbra. Egentligen så gjorde jag ju heller inget fel när jag gick banorna heller. Bara det att det inte kändes sådär superkul med den där klumpen i magen och att allt man varit ledsen för kommer tillbaka till än på samma gång. Hela huvudet är ju kaos när man inte känner sig helt okej. Även om jag blir så himla himla glad när jag ser värdens sötaste Preben kände jag mig ändå helt borta med det mesta jag idag gjorde trots att jag gjorde det bättre än förra gången på grund av att jag var i andra tankar. Men som sagt, när man är ledsen är man kaos och allt blir för det mesta kaos för ett tag. Det var i alla fall himla kul att träffa Veronica igen som Annikas vän som bor granne med stallet heter och som även har egna hästar i stallet, hon är kanon. Liksom Annika!

 

Haha alltså orka, jag känner till och mer hur hela detta inlägg blir KAOS. Men nedan får ni en bild på finaste hästen. Jag vet att jag lovade er en bild på mig och honom och en film, men det får faktiskt vänta tills efter nästa lektion då jag nog är gamla glada Cicki igen.