Cicki Öhrman

Idag mår jag förhållandevis bättre. Det känns som det i alla fall. Så jag hoppas för Gud att det faktiskt går åt rätt håll nu igen och att jag inte alls vaknar upp med en jättestor klump i halsen i morgon bitti också.

Idag har jag i alla fall umgåtts med min fantastiska vän Sara som dessutom är kurator. Det känns helt fantastiskt att ha en vän som är just det, speciellt när saker och ting blir knöliga. Jag pratade med Sara om allt jag kände, hur jag mådde och så. Och eftersom att hon är kurator ger hon mig för det mesta svar på allt, samt har även rätt i det mesta. Sara vet ju hur otroligt mycket jag växt som människa, samt allting jag gott igenom och så vidare. Och hon kunde inte tänka sig att det skulle kunna vara något annat än mensen som spökade med dess hormoner just på grund av det.

Jag var orolig över att jag inte skulle komma tillbaka till att fortsätta vara den där tjejen jag blivit! Ni vet hon som mår jättebra, är glad, sprallig, har bra självförtroende och självkänsla samt är väldigt säker i sig själv. Jag hoppas att jag kommer tillbaka dit väldigt snart! Sara kunde ju till och med lova mig att jag snart skulle bli den Cicki igen och det vore ju extra fult av henne som vän att ljuga för mig.😉