/

When I make a big deal out of things, it's because I care.

Ridningen idag tyckte jag tråkigt nog inte alls gick bra. Men detta måste ju varit på grund av att jag för tillfället är lite smått deprimerad för Annika tyckte att jag gjorde bättre ifrån mig jämfört med gången innan och att det bara går bättre och bättre. Och det är ju bra. Men det hade känts MYCKET bättre om jag själv hade samma uppfattning. Men men.. Man kan inte alltid må prima ballerina. Man måste ju må dåligt för att kunna uppskatta det bra och så vidare och så vidare. Idag travade vi och gjorde balansövningen igen sedan gick vi även ett par nya banor. Och visst, jag kände att både travet och balansövningen gick asbra. Egentligen så gjorde jag ju heller inget fel när jag gick banorna heller. Bara det att det inte kändes sådär superkul med den där klumpen i magen och att allt man varit ledsen för kommer tillbaka till än på samma gång. Hela huvudet är ju kaos när man inte känner sig helt okej. Även om jag blir så himla himla glad när jag ser värdens sötaste Preben kände jag mig ändå helt borta med det mesta jag idag gjorde trots att jag gjorde det bättre än förra gången på grund av att jag var i andra tankar. Men som sagt, när man är ledsen är man kaos och allt blir för det mesta kaos för ett tag. Det var i alla fall himla kul att träffa Veronica igen som Annikas vän som bor granne med stallet heter och som även har egna hästar i stallet, hon är kanon. Liksom Annika!

 

Haha alltså orka, jag känner till och mer hur hela detta inlägg blir KAOS. Men nedan får ni en bild på finaste hästen. Jag vet att jag lovade er en bild på mig och honom och en film, men det får faktiskt vänta tills efter nästa lektion då jag nog är gamla glada Cicki igen.